Category: Tester

Posted on

PSP Audioware PSP Datamix A567

Tracking and Mixing Console Equalizer

Software Review

Love or hate it…

EQ and filter units often have a tendency to divide people into groups. In the case of the PSP Datamix A567 from Polish software developers PSP Audioware, this is especially true. The developers have even gone so far as to warn users in advance: “You’ll either love this plug-in or you’ll really hate it.” No wonder I was really curious.

Eddie Kramer…

Eddie Kramer, or Edwin H. Kramer as he is actually called, is currently based in Canada, but he originally hails from South Africa. He has made a name for himself as a recording engineer and producer, and as such he has worked with artists such as Jimi Hendrix, the Beatles, David Bowie, the Rolling Stones, Led Zeppelin, Eric Clapton, the Kinks, Kiss, John Mellencamp as well as Carlos Santana. He has also contributed his expertise to the recording of soundtracks for films such as Blue Wild Angel: Live at the Isle of Wight, Jimi Plays Monterey, Live at the Fillmore East, Mad Dogs and Englishmen, Rainbow Bridge, The Song Remains the Same and Woodstock: Music from the Original Soundtrack, plus many more.

Eddie Kramer moved to London at the age of 19 after his parents moved there from Cape Town a few months earlier, largely because they could not stand the Apartheid regime in South Africa. In his homeland, Eddie had studied piano from the age of four and he had also taken both violin and cello lessons. In London, he quickly became involved in the music scene and already in 1962 he got his first job at a recording studio. Soon he had worked as a technician on recordings with both the Kinks, the Searchers and Sammy David Jr. He also had the honor of recording two tracks with the Beatles: ”All You Need Is Love” and ”Baby You’re a Rich Man”. Both of these tracks were recorded at Olympic Studios in Barnes, London, and there he later found the opportunity to record both the Rolling Stones, Small Faces, Traffic and Jimi Hendrix.

Electric Lady Studios

With Hendrix, Kramer recorded no less than four albums, the last one at The Record Plant in New York, where he moved in 1968. He was also very involved in the construction of Hendrix’s studio Electric Lady Studios. A construction that cost, at the time a somewhat unimaginable 1 million dollars, and where we also found one of the very few mixing desks from Datamix. Initially, two Datamix desks had been ordered, but only one of them was completed – and barely – before the company behind the mixing desks went bankrupt. With the help of technicians at Electric Lady, the first desk was saved and eventually the second Datamix desk was also built, but this took several months.

Sadly enough, Hendrix passed away only a couple of weeks before the studio could be inaugurated, but during the last four weeks of his life, he and Kramer were able to record some new songs, overdub existing material and mix the album The Cry Of Love, which was then released posthumously after Hendrix’s death.

Eddie Kramer behind the Datamix console at the newly completed Electric Lady Studio A. Photo: John Vetri.

Eddie Kramer has been active as a technician and producer well into the 21st century, and he is also a renowned photographer with exhibitions where he has shown pictures of both Hendrix and a number of other top-class artists. And of course, he is one of those who really loves the PSP Datamix A567. He even contributes with some of his own presets.

He says this about his experiences:

”In today’s market, it’s great having the Datamix mic pre and equalizer available to use on contemporary Pop/Rock, R&B, Hip Hop, Metal – where every producer/engineer is looking for something different. This is the weapon of choice!”

PSP Datamix A567 

But back to today’s topic…

The PSP Datamix A567 is a software-modeled version of the preamp and EQ unit from the first generation Datamix mixing console. PSP Audioware has used no less than eight different filter modules from the original console that was sitting in the Record Plant studio. This is thanks to a certain Adam Piskorz, who was willing to lend them the modules. I’ve read about other single filter units from these consoles being out and about, but to be able to lay their hands on eight units of these classics must have been a gift from above.

The 8 Units from the Datamix console kindly lent to PSP Audioware by Adam Piskorz. Photo: Adam Piskorz.

Well, one of PSP’s founders, Antoni Ożyński, is known to have admitted that he didn’t know much about Datamix consoles. It was only when Adam Piskorz told him about the amazing preamp and filter units and how they had helped shape the sound of many of the classic records from the late 60’s that the PSP people really got going.

I have to admit that I also knew very little about Datamix when I started looking into this plug-in. If you search Google for the name, you actually get hits advertising wet feeding systems for pigs, so it’s perhaps not surprising that some of us have lived in blissful ignorance about these interesting electronic modules.

One of the two consoles from Electric Lady is now said to be at the Museum of Pop Culture (MoPOP) in Seattle, and some of the other surviving mixing consoles have been taken apart and “looted” at high prices, mainly for the very special filter parts. No complete example of the Datamix consoles have survived today, so if you want to access the special Datamix sound, there is now really only the PSP Datamix A567 as a way out for those who have not managed to get hold of a module from one of the original consoles. 

The eight units that PSP used come from the console at Record Plant studios, and a great deal of care has been put into making the software so that it really does the classic hardware full justice.

Hard work lies behind…

PSP Audioware has previously collaborated with Avedis Audio Electronics, the company behind Datamix. That time it was a different EQ plug: PSP E27 Avedis. This time the developers at PSP Audioware have really worked hard to emulate how the mic pre and filter section of the Datamix units affects an audio signal down to the smallest component. One of the special features of the filters in the original consoles was that the three filter-bands behaved differently depending on which frequencies you chose to affect, whether you wanted to cut or boost a certain frequency, and so on.

At first glance, the filters do look fairly simple. Three bands – Low, Mid and High – with a switch for each band, a large knob where you choose how much you want to affect the frequency band, and outside this another knob – with stepped positions where you choose which frequency you want to affect. Below the knobs you can read the frequencies that were in the originals – 240, 120, 60, and 30 Hz for the bass register; 0.5, 0.8, 1.3 and 2 kHz for the mid-range register and finally 4, 8 or 10 kHz for the High register. Here, however, PSP has chosen to add a few more frequencies between those given from the original modules. When you select these intermediate positions, the frequencies are still shown with blue numbers, so that you know where you are.

Below these knobs you find a row of buttons. Eight of them represent the eight different filter modules that PSP analyzed. They all sound slightly different, just like in real life. A button with a µ indicates an average value from all the modules, whereas with the button marked with # you get an ideal value instead, which gives exactly the values ​​that all the numbers indicate.

The Variation fader allows you to adjust differences between the left and right channels of the filters. Alt Q gives you the ability to boost or cut given frequencies without affecting the Q value of the filters. In the originals – and with the usual settings in this plug-in – the bandwidth/Q value of the filters becomes narrower at more extreme filter adjustments. The last button, Sharp, can give different emphasized resonances, especially in the upper frequency range.

Tracking and Mixing Console Equalizer

The original consoles were equipped with transformers, and this has also been simulated in the software. A Drive control on the input can give a good portion of analog “preamp saturation” in the sound, and at full throttle (+30 dB) we do get a lot of really fat distortion, for those situations where you need it. With the Output knob you can simulate how a transformer might affect the sound, but you can of course also compensate for any level differences that may arise in the signal chain.

Using the Drive knob, you can achieve some really fat and naughty distortion.

And then there was the matter of how the filters affect the audio signal… All three filters have a so-called “peaking bell” curve when “boosted”. When cutting frequencies, the Low filter has a peaking curve down to 85 Hz; below this frequency it becomes a shelving filter instead. The Mid filter on the other hand gives a notch curve when cutting, and the High filter acts as shelving at all frequencies. Together with all the other inherent functions of the datamix 567, this means that you have really incredible possibilities to affect the sound, and – above all – give it a really nice analog feel.

This sounds very interesting

The PSP Datamix A567 is designed so that the filter section almost never sounds completely neutral. That was not the intention of the Datamix consoles’ EQ section either.

Here we cut 3 dB at 1.3k and boost a couple of dB further up in the higher register, and it certainly sounds very interesting…

If you look at a frequency curve, you see that even if you don’t use any of the three band filters, the sound is affected solely by the plug being connected to the signal chain – this is also said to be a characteristic from the original consoles.

Here all the knobs are at 0dB… And yet the sound is really wonderfully analog and warm.

The developers themselves say that you either love this sound or you hate it. Personally, I find it extremely difficult to understand how anyone could hate software that sounds so wonderfully and imprudently fat, warm and analog!

To top it all off, PSP Datamix A567 offers over a hundred presets created by a variety of heavyweights in the audio industry, including some really useful settings from Eddie Kramer himself. As we have previously pointed out, he has expressed his strong approval of this plug-in.

Here we see the names of the other top names who have contributed their own presets.

Summary

The PSP Datamix A567 is somewhat of an odd bird in the audio world. Where there are now a lot of EQ plugins that can be used for recording, mastering, and God-knows-what, PSP Audioware instead niches itself much more strictly with the Datamix plugin. It is supposed to exactly mimic the sound of the preamp stages and the filter section of another odd bird, this time from the late 60´s, the Datamix console. This is a mixing console that was designed by Bill Stoddard and only a few copies were produced before the company behind the console was forced to go bankrupt. Thankfully, Adam Piskorz managed to get hold of eight (!) of these strips and he kindly enough offered to lend them to Antoni Ożyński and the other technicians at PSP Audioware.

The developers have done a fantastic job of emulating these devices down to the smallest component, and they have also added some features that were not available on the Datamix console itself.

The PSP Datamix A567 does not claim to sound neutral – quite the opposite! As soon as you connect the plugin, you hear how the sound takes on a different, and in my opinion much more pleasant, character. Then you start twiddling all the available knobs and buttons, and this time it is more or less a heaven for all lovers of analog warmth, or whatever you want to call it.

As the developers themselves say: “You either love or hate this plugin.” At least I know which side I am on. I absolutely looove the PSP Datamix A567! Try this plugin! You have 30 days to decide, and there is definitely no need for a week of regret.

Here is a short video showing what you can achieve with the PSP Datamix A567:

System Requirements

An iLok account is required for both the trial and the full version; 3 licenses can be freely distributed between different computers or iLok dongles (2nd generation or newer)

PC

VST, VST3 and AAX

Windows 7 – Windows 11 (64-bit support only)

macOS Intel or macOS Silicon

AudioUnit, VST, VST3 and AAX

macOSX 10.14 Mojave – macOS 15 Sequoia (64-bit support only)

All DAW-apps

The latest version of iLok License Manager

DEVELOPERS PSP Audioware

INFO www.pspaudioware.com

PRICE 149 US dollars; there’s a 30-day trial version available

Posted on

Softube Echoes

Software Review

Echoes of a time gone by

Softube already has an excellent tape-echo on its program, but the developers behind the Swedish software are capable of so much more. That’s why we weren’t particularly surprised when late in November they made a sneak release of yet another delay (Echoes), this time only to the subscribers of their newsletter. Of course we jumped at the offer, and ever since then the echoes have just been bouncing around our little music studio. Now it’s available to anyone interested.

Echoes also offers an excellent algorithm-based reverb.

Softube Echoes

Now, of course, we have to step up and try to tell the world about this formidable software. Echoes offers no less than six different delay variants with quite different basic characteristics: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan and Lo-fi.

  • Filter is a normal delay with a slightly filtered feedback part. A perfect echo effect for vocal overdubs.
  • Reverb works great for synths and guitar overdubs, and this algorithmic reverb has been created using the different echo taps.
  • BBD, or Bucket Brigade Device, as it is pronounced, is an analog delay technology that appeared in various delay pedals for us guitarists back in the 70s. Here, that effect has been recreated in digital form, complete with various aliasing effects.
  • Tape is based on the echo devices we’ve heard on countless records – especially on vocals – and here we’ve been given the opportunity to adjust a number of previously unwanted side effects such as distortion (drive), dirt and wobble.
  • Pan widens the stereo image even on mono sources, and can also create a certain movement with static sound sources, such as keyboards with sustain (-pedals).
  • Last, but certainly not least, we have Lo-fi. It is excellent for recreating the effect of generally “crappy” echo effects from, for example, low-budget devices from the past. Here they use bit-crushing in combination with modeled synth 4-pole filtering.
Each delay variant has its own set of adjustable variables. Here we see the BBD delay.

A formidable user interface

Softube has managed to create a user interface that is unlike anything we’ve seen before, but despite this, you have no problem understanding how everything works. Good job there, gentlemen (and ladies) developers!

Here you will find controls for the mix between dry and affected signal, for the delay time – in milliseconds or bars (if you sync to your DAW) – and for feedback. And there we also have a feedback limiter that should protect us against rampant feedback.

There is also a ducking function that allows the delay effect to be kept in check, so that it does not drown out vocals or other solo elements, but only blooms in the silence between solo phrases. The only thing I miss is the ability to lock the wet/dry mix when browsing between different presets.

In the output section, you can widen the stereo image, focus low-frequency tones into a mono image, or filter your echo effect to your liking.

Each individual delay variant has also been endowed with a variety of different setting options for that particular type of delay effect. For example, for Lo-fi we have settings for sampling frequency, bit depth, envelope follower and filter cutoff. For the reverb effect, modulation, diffusion, modulation balance and tone are offered, and for the BBD delay we find settings for waveform, modulation speed and amount, plus filter cutoff. Not bad!

You can also click in the window wherever you want and decide that you want another echo right there. Then you can move it by dragging it to the exact position in the stereo image that you like. Yum!

Echoes also offers a set of Extended Features.

Extended Features…

Softube Echoes also supports what the developers call “Extended Features”. If you click on three different symbols at the top of the Echoes window, a good set of meters for the input signal and side-chain ditto will appear on the left. On the right we find the corresponding ones for the output side and a gain-matching function. Below we find meters for head-room, a high-pass filter and a phase inverter. Thank you very much!

These are functions that you can pull out when you need them, and otherwise just put them away to save space on the screen. Really clever indeed! This feature is now available in a variety of Softube plugins, and it certainly feels useful.

Here’s how to bring up “Extended Features”:

Open Extended Features by clicking on any of the three icons in the menu bar.

Sound images

But what good would all these features be if Echoes didn’t also sound really good? Well, it really does! Here you can play around with the most entertaining, astonishing, or just simply divinely beautiful delay effects imaginable! Before I opened the plug-in, I was a little worried about whether I would be able to appreciate the reverb in Echoes – it rarely sounds very good if you just put in reverb as an after-thought because you think you might need one. But all my doubts were put to shame. The reverb effect in Echoes is a really good and good-sounding algorithm reverb. Clearly useful in a variety of different sound situations.

And the rest of the delay effects sound just as good as you’ve gotten used to when it comes to plug-in effects from Softube. A top rating is gladly awarded there! Here you can actually find most of what you could possibly need in the way of delay. And the adjustment options are simply brilliant. It’s really as easy as looking for a preset that you think might work, and then tweaking it so it fits exactly where you want it.

Softube Echoes offers a variety of useful presets to start with for your music creation.

Summary

With Echoes, Softube has presented an extremely powerful and good-sounding delay effect. It offers six different delay variants: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan and Lo-FI and a number of extremely useful preset settings to start from. In addition, each individual delay effect has a good set of fine-tuning options. And on top of all this, you have both a ducking function, an output section where you can change the stereo image and, as the icing on the cake, the extra functions under Extended Features.

The sterling interface makes Echoes very easy to work with, it’s easy to set individual delayers/taps so that they sync with your music, and also place them exactly where you want them in the stereo image. You just get that genuinely happy feeling! Thank you Softube for an absolutely wonderful delay plugin!

Link: Watch a walkthrough.

System Requirements

  • Monterey 12, Ventura 13, Sonoma 14
  • Windows 10 (64-bit), Windows 11
  • Softube account
  • iLok account
  • Computer with AU, VST, VST3 and/or AAX compatible DAW software
  • Internet access (to download installations and manage licenses)

PRICE Normally: 1,570 SEK; currently 1,039 SEK

INFO www.softube.com/echoes

PLUS

  • Sounds absolutely great
  • Excellent interface
  • Six different delay variants
  • Lots of great presets/settings
  • Lots of great features

MINUS

  • I would have liked to be able to lock the wet/dry mix
Posted on

iZotope Cascadia

Software Review

In the iZotope Catalyst Series, the developers now present a third program, the delay app Cascadia. We check this up a little extra…

After the success of Aurora and Plasma, iZotope continues on the beaten path and presents Cascadia, an intelligent tape-delay app with what the developers call “adaptive unmasking”, a function that automatically ensures that you experience the sound as both clear and focused.

Cascadia is a very versatile delay. For us users, this is a most welcome addition to our other delay apps. We should perhaps also mention that several of the competitors have developed apps with a similar concept; Swedish Softube just launched their Echoes and from German Hofa Plugins we have now seen Color Delay. We hope to return to both of these, but today it is iZotope Cascadia that is placed on the test bench.

Ducking and Adaptive Unmasking

There is an inherent problem with most reverb and delay apps. The problem is that reverb tails and delays have a tendency to mush the sound, if it is placed on top of fairly dense tracks. You want the effect to come into its own between different vocal or instrumental phrases; not lie as a constant blanket over the entire track. In the past, sound engineers could solve this by sending the signal via a side-chain where they used a gate or a compressor to keep the effect under control when the sound was at its most intense. This is called “ducking”, and the result was that the reverb or delay was kept somewhat at bay during the important phrases and then allowed to bloom, when the vocal phrases temporarily fell silent.

Other delays and reverbs have had similar ducking features, but iZotope has refined the whole process and takes this a few steps further. Not only does it adjust the level of the effect, but it also dynamically filters the effect signal, giving you a very useful effect that is always there without taking attention away from the original signal.

iZotope Cascadia is using iLok for its authorization.

Masking

What is called “masking” occurs when two different signal sources are too close to each other in volume and frequency content. Typical phenomena of this kind occur when a pianist is to accompany a solo singer. If neither the instrumentalist nor the sound engineer are experienced enough, it can be a really boring experience – I have heard this countless times on live TV. The pianist is hammering away in the same frequency range as the singer, and perhaps also trying to drown out the vocals. An experienced producer can control the whole thing by partly arranging the piano accompaniment so that it is not exactly in the spectrum where we find the vocals. Of course, you can also demand that the pianist adopt a slightly more restrained playing style, which could leave room for the important vocals.

This problem also tends to rear its ugly head when adding a delay or reverb signal to an original signal. iZotope has previously introduced several plug-ins – Neutron, Nektar and Neoverb – that offer tools to deal with the masking problem. Neutron 5, for example, offers both Dynamic EQ and an Unmask function, but when it comes to the problem of the delay mucking up the input signal, Cascadia may be the perfect solution.

As a user, you are offered lots of good presets for iZotope Cascadia.

iZotope Cascadia

In Cascadia you don’t have to fiddle with complicated side chains and other things; all settings are accessible directly from within the app. Here you can easily create nicely bouncing delays, tight slapback echoes or other useful effects, without taking the focus off the vocal or instrument that should be in the driver’s seat for a single moment. Muddy mixes are a thing of the past.

The four main advantages of Cascadia are as follows:

  • Adaptive Unmasking Dynamically EQs the delay signal to keep the dry signal present.
  • Flexible Delays You can choose to sync the delay to your DAW, set a custom delay, use ping-pong effects, play the effect backwards, or give it a bit of a vintage pitch shift.
  • Intuitive Controls A very efficient interface with easy-to-understand controls.
  • Lots of useful Presets More than 50 professionally designed presets that include both spatial and more textural sounds.
A wonderfully simple and intuitive interface. The ping pong setting is symbolized by a table tennis racket and a ball. Clever enough!

The User Interface

If we start by looking at the interface itself, most of it fits in one and the same window, which of course can be adjusted in size completely according to your wishes. At the top of the window there are buttons for the Reverse function, for “sunning” the Delay, for Bypass, and for selecting a preset.

Along the left edge you will find settings for syncing to DAW programs and in that case which time signature you want to use. There is also a button for selecting pingpong delay (it is illustrated with a table tennis racket plus ball – just such a thing), a large knob for the delay amount, two sliders for Feedback and stereo width, plus two knobs for modulation (depth and rate).

On the right edge of the image we find a slider for the amount of unmasking, plus settings for Attack Release and Sensitivity. There are also two buttons for Bypass and for listening only to the signal that is “masked” away. The rest of the window shows a combined frequency and level image of the signal, and at the bottom you can set the cutoff frequencies of the Hi- and Lopass filters. Everything feels incredibly intuitive. Just keep in mind that Cascadia is primarily designed to be used as an insert effect. If you want it in a tap (send/return), you should press the Solo Delay button and send it a generous signal.

What does it sound like?

Well, it sounds incredibly good. Neat and tidy, without being disturbed by any effects that crowd in. They are just there and lift and amplify the basic sound in a very exquisite way. Nothing in the delay effects crowd in or wants to be in the foreground. And it is incredibly easy to create a balance between the original signal and all possible effects.

As a user, we also have a rich selection of different effects and masterfully programmed presets to choose from.

I suggest that you click on the link below where the developers show what Cascadia sounds like and how it works.

Summary

iZotope’s Catalyst series contains three powerful effect plugins today. Plasma (saturation), Aurora (reverb) and Cascadia, with different delay effects. Unlike Ozone, Neutron and Nectar, the Catalyst series effects have a significantly simpler and more clear interface. However, this does not mean that they are in any way “simple” as effects. Quite the opposite! They are all three incredibly powerful and capable effects. We hope to be able to come back with tests on the other two in the Catalyst series, today it’s about Cascadia.

With Cascadia you can create delay effects that never get in the way of your most important audio tracks. Thanks to iZotope’s Spectral Unmasking technology, they have the ability to always stay just the right amount in the background. An incredibly intelligent delay effect, in other words.

Whether it’s nice, discreet slapback echoes, large, swelling delay cascades, or just a little bit of reverb, it always sounds clean and nice. No long effect tails are there to interfere with your, or others’, solo efforts. And you also have a lot of really useful preset settings to start from.

Your mixes will sound so much better with Cascadia in place among the effects plug-ins, and the soloists you’ve recorded – whether they’re vocal or instrumental – will be forever grateful that they can now shine in all their glory. Please send the developers at iZotope a thank you note when you receive rave reviews for your mixes in the future! I certainly will.

Links

Here we can read a little more about what “frequency masking” means:

https://www.izotope.com/en/learn/what-is-frequency-masking.html

And here the developers show how to work with Cascadia:

https://www.izotope.com/en/learn/cascadia-delay-plugin.html

SYSTEM REQUIREMENTS

OS Versions

●  Mac: macOS Ventura 13.6.x, macOS Sonoma 14.4.x, macOS Sequoia 15.0; Compatible with both Intel and Apple silicon M-series Macs (native & Rosetta)

●  Win: Windows 10 (22H2), Windows 11 (23H2)

Plugin Formats

● AAX, AU, VST3. All plugins 64-bit only.

Note: VST2 format is no longer supported.

Plugin Hosts

● Logic Pro 10.8–11, Pro Tools 2024, Ableton Live 12, Cubase 13, Nuendo 13, Studio One 6, REAPER 7, FL Studio 21, Reason 12.5, Maschine 2, Cakewalk by Bandlab, Audition CC 2024, Premiere Pro CC 2024

PRICE

Cascadia plugin for Mac and PC: 55 euros

Catalyst Series Holiday Bundle (From Nov 26–Jan 05)

Bundle with the other Catalyst Series plugins: 139 euros (includes Cascadia, Aurora, Plasma)

Posted on

Native Instruments Komplete 15

Software Review

Complete, Completer, Most Komplete?

Now, Native Instruments’ giant bundle of software synths, effects, expansions, and other sonic goodies has reached version 15, and it’s probably the biggest software collection ever seen. Of course, we have to take a closer look at all this glory.

It was at the end of September that the developers behind Native Instruments called a digital press conference. There, they showed off their latest product in the category “Biggest software package ever” to a gathered world press. For early and eager users, they also enticed us with a free package in the form of iZotope’s Neutron 4.

Some of the new stuff…
So what do you find in the new package? Well, over 50 instruments, effects and expansions, and in this package they flag a little extra for those who are interested in creating film music, but of course there is plenty of useful stuff also for those who yearn to succeed in composing a real pop song for the international charts.
The new Kontakt 8 is included in both Komplete 15 Standard, Ultimate, and the Collector’s Edition. In this industry standard among sampling-based instrument platforms, we now find, among other things, two completely new audio tools: Chords and Phrases Tools. Furthermore Leap is a tool for experimenting with creating loops, and Conflux is a new hybrid instrument with extra powerful wave-table functions. There you can, among other things, modulate organic and synth-based sounds in real time.

Kithara, on the other hand, is a collection of various guitars and other picked stringed instruments, which have then been transformed with various creative techniques and a powerful, warm sound design. Here we find classic nylon-string guitars, flamenco instruments, steel-string guitars, balalaika, cuatro and ronroco. All of them are masterfully sampled with extremely detailed accuracy, and just as much effort has been put into the possibilities of changing the sounds with the help of powerful sound design. In Kithara, raw, organic sounds are mixed with modern sound tools and the result can be anything from discreet delicate pickings to large sweeping sound textures.

Four versions
Komplete 15 is now available in four different versions: Select, Standard, Ultimate and Collector’s Edition. The entry variant Select is also available in three different editions: Beats, Band and Electronic.

Beats is of course aimed at producers/music creators who want to create beats for hip-hop and R&B. Band focuses on sampled instruments for songwriting and jamming. Finally, Electronic is a powerful tool for electronic music creation.

Komplete 15 Standard includes the new Kontakt 8 along with more than 95 professional-grade instruments and effects, more than 40 expansions and over 50,000 different sounds. Here we also find Ozone 11 Standard, Massive X and many other powerful audio tools.

In Komplete 15 Ultimate we find over 150 different top-class instruments and effects, everything from ultra-modern synths to symphonic sample libraries, and in addition more than 70 different sound expansions. Alicia’s Electric Keys, Ashlight and Action Woodwinds are some of the new products in Ultimate.

Komplete 15 Collectorʼs Edition is the complete Komplete package with over 165 instruments and 120 top-class expansions. Here, the developer promises that the package offers “unparalleled resources for professional production, film music composing, performance and sound design. Fables, Valves Pro and the brand new Kithara are some of the additions to Native Instruments’ fullest collection to date.
For those who have not tried Komplete before, there is also Komplete Start, a large collection of free plugin synths and effects.

Komplete 15 Standard is a really full-fledged software package, but the Collector’s Edition is the most complete.

Some more news
We have already mentioned Alicia’s Electric Keys, Ashlight, Action Woodwinds, Fables, Valves Pro and Kithara. In any case, this is how the developers themselves describe their new items:

  • Kithara: a cinematic collection of guitars and plucked string instruments transformed with creative performance techniques and powerful sound design.
  • Fables: Weave stories together using sound from an immersive cinematic ensemble library for both performance and production.
  • Valves Pro: Soft and shifting sounds from trombone, flugelhorn, horn, tuba and euphonium, with an expanded library of articulations.
  • Vocal Colors: An expressive “vocal engine” that enhances the feeling of the human voice with inventive modulation features.
  • Schedule; Dark & ​​Light: Dark and destructive pulses meet opulent, melodic patterns in this duo of melodic sequencer plugins.
  • Action Woodwinds: The true-to-life sound of a full orchestral woodwind ensemble with a wide range of phrasing and articulations.
  • Alicia’s Electric Keys: Discover Alicia Keys’ own CP-70 electric grand piano loaded with her own custom effects chains.
  • Acoustic Sunburst Deluxe: Percussion/pick drum accompaniment and plucked notes from a premium acoustic jumbo guitar, with over 250 patterns and an additional melody instrument.
  • Upright Bass: The deep, organic lower register of a fantastic double bass made in Mittenwald in the 1970s.
  • Session Percussionist: An intuitive drum and percussion library with over 2000 customizable patterns and an advanced step sequencer.
  • Play Series Instruments: From hip-hop and R&B to house and techno, Play Series instruments deliver outstanding sound quality with an easy-to-use interface.
  • Expansion Sound Packs: Created by top artists and sound designers, expansions are genre-focused sound packs loaded with synth presets, drum kits, one-shots, samples and loops.
The new Alicia Electric Keys, here here accompanied by Kontakt 8 and Chords Tool.

Well, how does it sound?
How does the word overwhelming fit? Well, that is almost the feeling you get from listening through all the new and excellent-sounding items that Komplete 15 offers in its Collector’s Edition. If, like me, you already have the latest version of Logic Pro with all its instruments, effects and other sound goodies included, Komplete 15 undeniably feels like the perfect complement. With these two powerhouses, you should in principle be able to create any type of music you can imagine, everything from “serious” classical orchestral music via film scoring, pop, and R’n’B, to the very most modern of all synth-based music genres. And everything sounds close to otherworldly good, as you’ve learned it does when it comes from Native Instruments.

The new tools in Kontakt 8, which have also received a major facelift with both an improved browser and a scalable user interface, also include, as mentioned, some new audio tools. In Chords, you can create your own chord sequences or let the program come up with lots of interesting suggestions. The same applies to Phrases, although instead with lots of different melodic phrases of course.
These two tools may feel a bit like an “auto-playing piano” to some degree, but there are probably many musicians who can benefit and get lots of help in their music creation, from Chords and Phrases.
On the other hand, I found the loop tool Leap and the new hybrid instrument Conflux to be extremely powerful and exciting. I’m sure these two could influence many in a most creative way.

The new sight CONFLUX (not KomVux) is an extremely powerful piece with lots of modulation possibilities.

A large audio collection of sounds for film scoring
Many of the novelties do perhaps fit best in the area where all film score composers currently reside; low-key, enveloping, esoteric and exciting sounds that set the imagination in real motion. This is, of course, a trend that repeats itself among many developers of sampling and sound packs today, I have noticed. Film music seems to be a new popular music genre; Maybe there is a John Williams, Ludwig Göransson or Hans Zimmer hiding in every home or project studio today?
A lot of music in that genre can be created with all the new expansions for Kontakt 8, and if you also have access to one of the new keyboards in the Komplete Kontrol 3 Series, this has also been progressively upgraded since it was launched, to be able to control more functions directly from the keyboard. 30 new expansions ensure that a tester never gets tired of new exciting sounds.

Guitarist goodies
For all the guitar players we have Guitar Rig 7 Pro, which is completely stuffed with amplifiers, effects pedals and other small and useful things for all us string benders. It has been given another substantial face-lift from previous versions. The improved searchability in the browser has made the search for exciting guitar sounds so much easier.


For the backing guitarist in mind, there is now also a new acoustic rhythm guitar of the very best brand: Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe. Strum on!

Here we have combined the new Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe with the Phrases Tool.

Summary
An extremely good-sounding and slightly overwhelming music and sound package from Native Instruments has landed. Komplete 15 certainly lives up to its name. I have a hard time seeing how they could top this in Komplete 16 and beyond. With such a large amount of sound expansions and also lots of interesting software synths and sound effects,

Komplete 15 already feels complete. If all of this seems totally overwhelming, or if you feel uncertain about the need for any of the included parts, there is always the option of starting with the free Select version. This is available in three different editions: Beats, Band and Electronic. There you can first get a feel for it, and if you then get curious about what the larger packages had to offer, there is always the option of upgrading later on.
Starting this way could be a very good option.

I also have to give a big shout out to the developers of this pack. There are lots of sound demoes of what you can find in the various Komplete packages on the Native Instruments website. Danke schön!

FACT & FIGURES
INFORMATION Native Instruments, www.native-instruments.com/en
PRICE 599 euros for Komplete 15 Standard, 199 euros for the update; 1,199 euros for Komplete 15 Ultimate, 399 euros for the update; and 1,799 euros for the Collector’s Edition, and 499 for the update, but keep an eye open for extra discounts during Black Friday / Cyber ​​Week

PLUS

  • Biggest software package ever
  • Unbelievable amount of sounds and effects
  • 30 new expansions
  • Kithara and Conflux are interesting newcomers
  • New Kontakt 8 means a clear improvement
  • Guitar Rig 7 Pro & Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe
  • A goldmine for film score composers

MINUS

  • Rock musicians can feel a bit left out

LINKS: https://www.native-instruments.com/en/products/komplete/bundles/komplete-start/

Here’s a video where they show some of the highlights from Kontakt 8:

Komplete 15: 

https://www.native-instruments.com/specials/komplete/komplete-15

Posted on

Sonuscore’s Chroma – Upright Piano

Software Review

A TRULY SPECIAL PIANO

Once in a while you find this very special instrument. It might even be so special that you wonder why no one told you about it before. 

Chroma Upright Piano is just such an instrument.

Chroma – Upright Piano stands out a little bit extra, not just because it has such a rich history, or because it has been magnificently restored, but more for its unique character and the emotions it can convey.

It all started in a small studio where Sonuscore’s team was going to sample a grand piano. Be that as it may, someone happened to see another and much less conspicuous piano – a regular so-called “upright”, or Joanna as they used to say. When you played a few notes on this piano, you discovered that it sounded absolutely magnificent – although perhaps a little out of tune. However, it was convincing enough to decide to give it a major facelift in the form of a thorough restoration and tuning. This piano just had to be sampled and shared with the world.

Würzburger Pianohaus

The piano came from a small manufacturer, Wilhelm Diemer, who had a workshop in Würzburg, Germany. Diemer pianos were known for their brilliant quality and distinctive sound. This particular copy was approx: 100 years old and after the careful restoration it turned out to have all the acoustic properties that had been hoped for, and now it is available in sampled form as Chroma – Upright Piano.

In fact, Jonas Hausotter, one of the engineers behind the sampling of Chroma, found out that the studio that originally housed Chroma – Upright was going to close, and so he was given the opportunity to purchase the old treasure. The piano is now with Hausotter in Mainz.

The recording

Recording an upright piano may sound straightforward, but truly capturing its acoustic soul requires a sensitive approach. Jonas reveals the diverse array of microphones used to ensure every nuance could be preserved:

“We used a whole set of different microphones – many more than on a grand piano. In front of the piano we had two Coles 4038s really close to the strings and another ribbon mic in the middle to fill out the stereo image. Above, we placed a pair of Neumann km140 at a distance, somewhere between 0.5 and 1 meter from the piano, and a pair of Schoeps mk5 even higher to capture the whole instrument.

Below we had a pair of Gefell m930s under the keyboard and a pair of Sennheiser mkh8020s behind the piano. And let’s not forget the RUMBLE position – a single LOM Audio Geophone attached to the metal chassis, providing a unique depth of sound.”

This detailed microphone placement allows the Chroma – Upright Piano to offer a rich, multidimensional soundstage. Whether you want the intimate closeness of the ‘Front’ position or the wider perspective from ‘Above’, each microphone captures a different aspect of this piano’s character.

The articulations: The source of creative expression

What really sets Chroma – Upright Piano apart from other piano libraries is the Chroma method: the articulations. They didn’t just record the standard tones; they pushed the boundaries and included both felt, muted, plucked, flageolet and string articulations. Each one offers a unique texture and emotional depth, which can provide a large palette to paint your musical stories.

“The felt sounds really good! We also recorded muted notes because we loved them so much on the grand piano we sampled earlier. Picked notes – probably my least favorite because it was killing my fingers – and flageolets, which sound really cool with their harmonic content. And this time we used a real violin bow instead of an E-bow,” explains Jonas.

In NI’s Kontakt, these articulations can be mixed and played in parallel, allowing you to explore a wide range of emotions and textures, from the soft, intimate whisper of felt notes to the incredibly beautiful overtones of flageolets and literally everything in between. It’s a playground for creativity, offering you the tools to create deeply expressive and unique compositions.

Round Robins bring your music to life

Round Robins are an often overlooked feature, but they play a critical role in bringing a sampled instrument to life. Chroma – Upright Piano has eight different Round Robins that alternate, and they also sampled 27 touch layers for the standard and felt articulations, even more than they did for Croma – Grand Piano. This makes every note you play feel organic and dynamic, capturing the subtle nuances that make real pianos so captivating.

“It makes the instrument more alive because you capture so many small nuances with the small differences in touch,” notes Jonas. This attention to detail means Chroma – Upright Piano responds to your touch just like a physical piano, adding depth and realism to your playing.

Is Chroma – Upright Piano a better piano then?

Yes, it is in any case very different with its whole set-up; sampled with lots of different microphones, its many different articulations – and the possibility to mix these, 91 different factory settings (preset) and 27 different touch levels for a very nuanced and dynamic sound.

And yes, I probably also think it sounds better than most upright pianos I’ve listened to. There is a warmth in the sound that you rarely find in the sampled world. And the feeling when playing the Chroma – Upright Piano is also very special. You get extremely close to the feeling you can experience when you play a really good physical piano.

Chroma – Upright Piano is a very useful piano for both quiet piano ballads in the singer/songwriting tradition, for composing film scores, for traditional pop music and everything in between.

It’s also an excellent complement to Sonuscore’s Chroma – Grand Piano, if, against all odds, you think a grand piano takes up a bit too much space in the mix – we’re of course also talking about the sampled version.

In addition to the possibility of mixing different articulations, you also have the possibility to vary the amount of mechanical sound that normally occurs when pedaling and hammering on keys.

Conclusion

With Chroma – Upright Piano, Sonuscore presents a very useful and good-sounding alternative to all sampled full-size grand pianos that can be encountered in the music world. It has a warm, soft and full character and lots of different articulations that you can control in real time with modulation wheels, or other control devices via NKS. I was especially fond of the felt-muffled articulation and the flageolet variant, but also the plucked articulation felt both exciting and useful at the same time.

Chroma – Upright Piano has been sampled with no less than 27 different pitch levels and this naturally contributes to the truly realistic feeling you get when playing the piano. This one comes highly recommended!

System requirements

• Works with the free version of KONTAKT PLAYER

• KONTAKT Version 7.10.4 or later

• macOS 10.15 or later

• Windows 10 or later

• 8GB RAM (more recommended)

• At least 17 GB of free hard disk space. SSD is recommended

• Some of the presets for CHROMA – UPRIGHT PIANO need a powerful CPU to run smoothly; an Intel i7 processor or better is recommended.

Facts

Sampled upright piano

INFO & DEVELOPMENT Sonuscore, www.sonuscore.co,

PRICE Chroma Upright: 149 euros; crossgrade from Chroma Grand Piano to Chroma Upright: 99 Euro; Chroma Upright + Chroma Grand Bundle: 239 Euros

PLUS 

  • Sounds absolutely beautiful
  • NKS compatible
  • Works with the free Kontakt Player version
  • 27 velocity layers
  • About 90 different presets
  • You can mix different articulations
  • Four different microphone positions

MINUS

  • Why hasn’t anyone told me about Chroma – Upright Piano before?

Links

INFO https://www.sonuscore.com/shop/chroma-upright-piano/

Here you can listen to some of the presets that Chroma – Upright Piano offers:

Posted on

My ManMade Music Manifesto

Ground Solve Day all week.

After Musikermagasinet’s (AKA MM) closure in February this year, it felt like there was a big void in my life – perhaps this was the case for many of MM’s faithful readers as well.

To remedy this to some extent, I have decided to post some reviews on this website in the future. Hopefully it will be able to lighten up the gray everyday life for more people than me.

I will also try to be a little more diligent about posting small YouTube videos on things I find interesting. There will also be shorter tips on plugs or instruments that I think stand out in one way or another. It can be extra affordable products – or things that I simply just think are excellent in one way or the other. Something that, with my 35 years of experience in hardware and software testing, I also believe may interest some of you who for one reason or another managed to find your way here.

See you later!

Programförklaring

Efter Musikermagasinets nedläggning i februari i år kändes det som att det uppstod ett stort hål i min tillvaro – kanske även hos många av MM:s trogna läsare.

För att i viss mån råda bot på detta har jag beslutat mig för att lägga upp några tester på den här hemsidan i fortsättningen. Förhoppningsvis ska det kunna lätta upp den grå vardagen för fler än mig. 

Jag ska även försöka var lite mer flitig med att lägga upp små YouTube-filmer på sånt jag finner intressant. Det kommer också finnas kortare tips på pluggar eller instrument som jag tycker sticker ut på ett eller annat sätt. Det kan röra sig om extra prisvärda produkter – eller sånt jag helt enkelt bara tycker är väldigt bra. Sånt som jag med mina 35 års erfarenheter av hård- och mjukvarutestande även tror kan intressera några av er som av en eller annan anledning lyckats hitta hit.

På återseende!

Posted on

Supro-test del I

Här har vi kikat – och även lyssnat, förstås – på Supro TremoVerb. I den första delen fokuserar vi på rent ljud från Supron. Vi återkommer till den ”skitigare” delen…

Posted on

Native Instruments Guitar Rig 1.1

Guitar_Rig_screenshot1

NI-GR-dump-1

Native Instruments Guitar Rig 1.1 (test i MM nummer 8/2004)

av Gunnar E Olsson

Det har tagit NI två år av utvecklingsarbete att skapa denna gitarristernas Reason, och när den nu äntligen släpps innehåller denna rigg det mesta en gitarrist kan tänkas behöva. Emuleringen av alla komponenter i Guitar Rig bygger på en teknik som NI tagit fram och som man kallar Dynamic Tube Response. Om ni vill läsa mer om utvecklingsarbetet kring Guitar Rig föreslår vi en titt i förra numret av MM, där Kurz berättar lite om bakgrunden till Guitar Rig.

HELA BALETTEN

Där några av konkurrenterna försöker emulera varenda känd gitarrförstärkare, med mer eller mindre lyckat resultat, koncentrerar Guitar Rig sig i stället på att försöka presentera fyra riktigt bra imitationer av några av gitarrvärldens absoluta klassiker. Om detta verkar lite futtigt vill vi genast skjuta in att man alls inte får ett påvert intryck av Guitar Rig – tvärtom, den känns oerhört komplett. Utöver de fyra förstärkarna innehåller den 14 olika högtalarlådor, 5 olika mikrofoner att använda för virtuell uppmikning av dessa och ett tjugotal effekter – många av dessa är precis lika stora klassiker som förstärkarna. De fyra förstärkarna är Fender Twin Reverb, Marshall JMP50, Mesa/Boogie Dual Rectifier Solo top samt Vox AC30 Top Boost. Av dessa fanns de tre första redan i den version av mjukvaran som vi har haft chans att kika på ett tag och Voxen dök upp i testens slutskede, i version 1.1 tillsammans med några nya effekter som också tillkommit: Treble Booster, Psychedelay och Pitch Pedal.

De fem mikrofoner som ingår i riggen är tre dynamiska – en Shure SM57 och två Sennheiser – och två kondensatormikar ur Neumanns klassiska katalog – en U 87 och en CMV 563/M7 – den senare en ättling i rakt nedstigande led till ”Hitlermiken” [tack till vår läsare, Marcus Black, för tipset om denna godbit!]. Även bland högtaleriet hittar vi en mängd klassiker och inte nog med att vi kan välja vilken mik vi ska använda, vi kan också placera miken i det närmaste precis var vi vill.

EFFEKTER OCH ANNAT

Bland effekterna finner vi många klassiker – flera som jag själv ägt i min ungdom – vem minns väl inte Electro Harmonix Small Stone phaser, Ibanez TS9 Tube Screamer, eller Boss DS-1 Distortion? Men här finns också – utöver dessa och ytterligare några klassiker – en hoper andra effekter/processorer som kompressorer, delayer och studioreverb. Till detta adderar Native Instruments en ingångsmodul, en stämapparat, en metronom, splittar, ett par bandspelare, en utgångsmodul etc…

In- och utgångsmodulerna har volymreglage och en mätare. Ingångsmodulen har en gate med justerbart tröskelvärde samt inställningar för Rig Kontrol, och utgångsmodulen har inbyggd limiter.

De båda bandspelarna placeras i varsin ände av ljudkedjan och den senare av de båda bandspelarna kan följaktligen spela in signalen, som gått genom hela riggen – dessutom medföljer en samling loopar och lite annat i ljudfilsväg, som kan laddas in i bandspelarna för den som vill komma igång på stört. Bandspelare 1 har inbyggd loop-, timestretch- och pitchfunktioner – och upplösningen är (tyvärr) begränsad uppåt till 16 bitar. Bandspelare 2 saknar pitch och tune-funktioner, men kan i gengäld skicka en färdig inspelning upp till bandare 1 och där kan man fixa tills sådant – ifall behovet finns. På det hela taget riktigt trevliga funktioner för idéskisser och för övning av mariga gitarriff.

Splittarna är mycket användbara om man vill skapa olika ljudkedjor där inte allt nödvändigtvis ligger i serie. Allt hamnar nämligen annars i tur och ordning kopplade efter varann i den ordning de ligger i riggen och inga patchar eller sladdar behöver dras. Men genom att stoppa in en splitt i riggen kan man till exempel köra två förstärkare parallellt med olika effekter och högtalare anslutna. Med splitmixern kan man sedan panorera hela klabbet helt efter behag. Sa någon flexibelt?

Sammantaget blir Guitar Rig en mycket komplett samling verktyg för den kreative gitarristen – ja, mycket av detta går utmärkt att använda även för mycket annat i ljudväg. Detta har naturligtvis Native Instruments redan förutsett och bland den stora mängden (260 st i version 1.0) förträffliga, färdiga fabriksinställningar hittar vi banker både för sång, keyboards och trummor. Här finns banker med namn som: 50s- 70s Rock, Pop, Metal & HiGain, Hard & Heavy, Jazz, Country & Blues, Bass, FX, Drums, Synth & Vocal. Dessutom finns samlingsbanker som: Best of Guitar Rig, Contemporary Mix och Complete Presets 1 & 2. Varje bank har plats för 128 olika presets, och jag ser faktiskt inte att det finns någon begränsning för hur många banker man kan hantera.

INSTALLATION OCH

INSTÄLLNINGAR

Installation av mjukvaran går tämligen smärtfritt – tänk bara på att bestämma var ni vill ha programmet installerat redan från början. Om man går in i efterhand och manuellt flyttar på programmet, så kan det bli problem med att hitta alla filer och liknande. Kopieringsskyddet är av den numera vanliga varianten ”Challenge/Respons” och man kan auktorisera två datorer om det behövs.

Guitar Rig innehåller en alldeles förträfflig handbok – både i pappers- och pdf-format. Utöver en genomgång av alla programmets komponenter och deras funktioner så finns en hel del allmänna tips, som känns väldigt initierade och användbara. Kul! Det är inte ofta man känner att gitarrförstärkaren har en bra handbok med sig i bagaget.

Något man betonar i handboken är behovet av en rask dator. Visst, det går att köra Guitar Rig på en ganska ordinär PC eller Mac, men speciellt förstärkar- och reverbsimuleringarna kräver en hel del CPU-kraft. De flesta av de andra delarna i riggen är inte lika krävande, men både NI och vi på MM rekommenderar att man kastar ett getöga på CPU-mätaren i övre högra hörnet av riggen. Om det börjar närma sig Overload-läget, så bör man plocka bort nån effekt eller annat man kan avvara. Annars riskerar man att ljudet börjar hacka och bete sig på annat digitalt oönskat vis.

I handboken går man också igenom de inställningar som behöver göras för att man ska kunna spela igenom Guitar Rig med så liten latency som möjligt. Man kan komma ned i tider under 3 ms med moderna ljudkort och drivrutiner. Detta är närmast att betraktas som ohörbart – det är jämförbart med den fördröjning man får om man flyttar sig en meter bort från en högtalare.

Det är viktigt att betona att man ska lyssna genom Guitar Rig – alltså inte använda någon av alla de funktioner som kallas ”zero-latency monitoring ”, ”direct-monitoring” och liknande, där man ”tappar” signalen från ljudkortet innan den går in i datorn. Gör man på det viset så hör man inget av Guitar Rig, det enda man hör är den rena direktsignalen från elgitarren – och då har man liksom tappat vitsen med Guitar Rig lite grann.

RIG KONTROL

Den kombinerade fotpedalen/DI-boxen, Rig Kontrol, går att strömförsörja via ett 9 Volts batteri eller med hjälp av en batterieliminator. Den drar visserligen inte mer än 7 mA, vilket innebär att ett batteri bör räcka för flera gig, men det är väldigt tråkigt att få batteritorsk under en spelning så NI rekommenderar användandet av eliminator.

Det går att köra Guitar Rig utan Rig Kontrol, men det är då viktigt att ditt ljudkort kan hantera en signal från en elgitarr på ett vettigt sätt. De flesta elgitarrer har ganska låg utsignal och vissa ljudkort har därför en speciellt anpassad högohmig ingång som passar för elgitarr. Just den typen av ingång finns redan på Rig Kontrol – i dubbel upplaga. Har du av någon anledning inte tillgång till Rig Kontrol rekommenderas att du använder just denna typ av instrumentingång – om den finns på ditt ljudkort. Nu följer ju Rig Kontrol med i paketet när man köper Guitar Rig, så dessa problem borde bara undantagsvis kunna dyka upp.

Det går i de flesta fall att köra en elgitarr genom en vanlig line-anpassad ingång, men man får bättre resultat med de speciella instrumentingångarna.

Det går att köra Guitar Rig med en eller två gitarrer – om man till exempel vill jamma med en kompis. Rig Kontrol har två ingångar och två utgångar. Om man använder båda ingångarna – för två gitarrer eller ett stereoinstrument – kan man däremot inte använda de kontrollfunktioner som ingår i Rig Kontrol. Fotpedalen skickar nämligen normalt dessa styrsignaler över den andra kanalen i audioform – alltså inte via MIDI eller USB – och är kanal två upptagen av en extra gitarrsignal faller detta styralternativ bort. Normalt använder man dock en gitarr i taget och man kan både välja parametrar/program med de fyra fotomkopplarna och styra controllerfunktioner, wahwah-effekter och liknande med fotpedalen. Guitar Rig har också en inbyggd ”learn”-funktion, så man kan själv välja vad man vill styra med pedalen.

Det är värt att påpeka att Guitar Rig i mångt och mycket är en stereoplugg och många av dess funktioner och effekter också kan panoreras i stereobilden.

FÖRDELAR SOM PLUGIN

Det går att köra Guitar Rig som ett fristående program, men det är när man stoppar in det som en plugg i ett värdprogram, som fördelarna blir riktigt stora. Det kan integreras helt och hållet i de sequencerprogram som har stöd för VST 2.0, Cakewalk DXi, Audio Units och RTAS.

Detta innebär att man kan automatisera och/eller via MIDI styra alla parametrar hos alla de olika komponenterna i Guitar Rig – det vill säga förstärkare, effekter och liknande. Man kan vänta med att bestämma vilken typ av förstärkare etc man vill använda i en mix ända in i det sista. Man kan också plocka in ytterligare effekter och pluggar före eller efter Guitar Rig i kedjan och kombinera allt detta till ett riktigt ”killer-sound”. Alla inställningar i Guitar Rig kan också sparas som en del av den sång du håller på med i din sequencer.

I handboken finns noggranna beskrivningar på hur Guitar Rig används i Cubase SX 2 och Nuendo som VST 2.0-plugg, i Sonar som DXi 2-plugg, i Digital Performer och i Logic 6 som Audio Unit-pluggar och i Pro Tools 6 som RTAS-plugg.

Så här, till exempel, beskriver handboken hur man använder Guitar Rig i Garage Band:

• Starta Garage Band

• Tryck på ”+” -knappen för att skapa ett nytt spår för ett “Real Instrument”. Här väljer man vilken typ av spår och vilken symbol man vill använda – en gitarr kan väl vara lämplig.

• Dubbelklicka på instrumentsymbolen eller tryck på I-symbolen för att få spårinformation.

• I info-fönstret tryck på triangeln under instrumentsymbolen för att få mer detaljer om spårinställningar.

• I den nedfällda menyn väljer man Guitar Rig FX bland de Audio Unit-pluggar som finns att tillgå.

• Genom att klicka på pennsymbolen bredvid Manual-menyn får man möjlighet att redigera Guitar Rig-inställningarna.

• Nu ligger Guitar Rig som en effekt-plugg på det valda ljudspåret. Ljudsignaler som kommer in på detta spår spelas upp genom Guitar Rig, men man kan närsomhelst stänga av effekten eller välja någon annan plugg. Guitar Rig-effekten i sig har inte spelats in på ljudspåret. Det inspelade ljudet innehåller bara direktljudet från gitarren.

På liknande sätt kan man använda Guitar Rig i vilket annat ljudprogram som helst – bara det finns stöd för något av de många pluggformat som Guitar Rig hanterar.

I ARBETE

De två system vi provkört Guitar Rig på har varit dels en Macintosh G4 2 x 800 MHz med ett Motu 2408 mkIII PCI-baserat ljudkort. Dels har vi kört på en Powerbook 867 MHz ansluten till en M-Audio FireWire410-ljudkort. Det hade varit intressant att se hur Guitar Rig trivts i en ny rask Macintosh G5 – speciellt i den lite klenare lap-topen fanns det tillfällen när man velat ha lite mer CPU-kraft. Med detta vill vi inte låta påskina att Guitar Rig är speciellt krävande – det handlar väl om hur många olika förstärkare, effekter och andra processorer man behöver i en gitarrkedja. Precis som det mesta i musikväg låter det ofta bättre om man fokuserar på en pryl och slipar på den tills man är nöjd i stället för att stoppa in fler prylar. Och slipa på detaljerna går det verkligen att göra i Guitar Rig.

Alla komponenter – förstärkare, effekter med mera – har en strömbrytare som fungerar som en riktig bypass-knapp. Komponenten tas ur kedjan, och den tar inte längre någon CPU-kraft. Utöver detta finns tre andra knappar: plus, minus och x. Minus ”viker ihop” komponenten ifråga så den inte tar så stor plats i racken. Plus öppnar upp några dolda funktioner i ett ”expertläge”– som kan var olika beroende på vilken komponent det handlar om – och x tar bort komponenten helt och hållet ur racken.

Förstärkarna – för att ta ett exempel – har från början en uppsättning kontroller som känns väldigt hemtama från det verkliga förstärkarlivet. Volym, bas, mid och diskant, master, reverb, (i vissa fall) tremolo och så vidare. Men till skillnad från en verklig förstärkare kan även en lekman gå in i Guitar Rig och justera Bias (förspänning) och liknande. Detta kommer man åt i plus- eller expertläget. Det går där också att ställa in en mängd andra parametrar: Power Supply simulerar 50 eller 60 Hz växelspänning till nätdelen, Variac simulerar vad som händer om man sänker matningsspänningen, Sag simulerar vad som händer om man skickar på förstärkaren en så kraftig signal att nätdelen ”storknar”. I ena ytterläget liknar Sag-kontrollen en rörbaserad likriktare, i andra läget en likriktare uppbyggd kring dioder. Response försöker efterlikna vad som händer med åldrade elektrolytkondensatorer i nätdelen och Bias är justeringen av förspänningen till rören.

Alla dessa funktioner ger ett mycket realistiskt intryck – man kan med några justeringar verkligen få en förstärkare att låta trött och åldrad. Och åt andra hållet finns många inställningar där förstärkaren kan fås att låta som en riktigt pigg nyservad rörförstärkare. Mycket övertygande!

Något annat som tilltalar mig mycket är att Guitar Rig som mjukvara är oerhört stabil. Jag har inte behövt uppleva en enda krasch hos det här programmet under hela tiden jag kört den! En extra poäng för detta.

LJUDINTRYCK

Ja, hur låter det då? Jag skulle inte kunna sova bra på natten om jag påstod att Guitar Rig låter exakt som förebilderna – att jag vid en blindtest så till den milda grad förblindats att jag inte skulle kunna skilja emuleringarna och originalen åt, men… av de olika virtuella rörförstärkare, emulerade högtalare och modellerade effektboxar jag lyssnat på ligger detta i absolut topp. Många av konkurrenterna har lyckats återskapa fullt användbara överstyrda rörförstärkare – kanske inte alltid på pricken så exakt så man kan säga att ”detta är en Mesa-combo, detta är en Marshall-top och inte en Hiwatt från samma år…”, men ändå, som sagt, fullt användbara. I fallet Guitar Rig säger mina öron att man lyckats komma ytterligare en aning närmare originalen, speciellt har man kommit en bra bit närmare när det gäller helt rena och aningen crunchiga ljudinställningar. De känns både rena och kraftfulla – med den tyngd man oftast bara hittar hos ”the real thing”.

Det är väl framför allt det intrycket jag får efter att ha spelat på Guitar Rig några veckor. Det låter bra – mycket övertygande och dynamiskt – eller med andra ord: det låter väldigt likt riktiga rörförstärkare. Tillsammans med den uppsjö av effekter – där många låter ruskigt bra – har man i Guitar Rig i princip det mesta man behöver för att skapa ett bra gitarrljud. Ett gitarrljud som både känns dynamiskt och kraftfullt – om man vill ha det så…

Av de olika gitarrförstärkarna är Fender Twin-kopian – TwangReverb – min absoluta favorit, och då speciellt när man kör den så rent som det bara går och med bara en gnutta fjäderreverb. Ursnyggt!

Även de andra tre förstärkarna låter mycket bra. Att man fokuserat på just dessa fyra rörförstärkare känns helt rätt. Det är trots allt fyra av de mest populära förstärkarna i elgitarrens historia – att välja bort Hagström GA-85 var förståndigt – den lät inte så värst bra i verkligheten…

SAMMANFATTNING

Jag är riktigt imponerad av denna mjukvara – och då har vi ännu bara hunnit till version 1.1. Jag har lyssnat på många av de andra virtuella gitarrförstärkare som finns – både i mjukvaru- och i hårdvaruform – och detta är, i mina öron, kanske den allra bästa. Den klarar bra av att göra skitiga, råa och överstyrda ljud, men framför allt gör den riktigt bra ifrån sig när det gäller kraftfulla, dynamiska, rena ljud – den bit som normalt är den allra svåraste. Om ni är ute efter en bra gitarrförstärkare i mjukvaruform – eller varför inte fyra – kolla in Guitar Rig. Det finns alldeles utmärkta demoexempel på Native Instruments hemsida – men allra helst, försök att testa den på egen hand. Men var beredd på att bli förtjust! Det blev jag.

Posted on

Phonic Summit 16 Digital Console

Phonic Summit 16 Digital Console (test i MM nr 12/2010)

av Gunnar E Olsson

En sexton kanalers digitalmixer med motoriserade reglar, generöst med aux-tappningar, grupper och separata utgångar, inbyggda effekter och massor av anslutningsmöjligheter – det är en del av vad Phonic erbjuder med Summit 16.

En sexton kanalers digitalmixer med sjutton motoriserade reglar, åtta aux-tappningar, åtta grupper, lika många separata utgångar, en mängd inbyggda effekter och massor av anslutningsmöjligheter för under tjugo tusen – bara det låter som en bra deal. Lägger vi till digitala in- och utgångar på AES/EBU, mickförstärkare på alla sexton ingångarna, en beröringskänslig skärm i färg och möjligheter att utöka det hela med ett expansionskort som hanterar både USB och firewire, vilket gör Phonic Summit till ett tämligen avancerat ljudkort, så borde väl succén vara ett faktum? Nåja, låt oss ta det ett steg i taget.

HÅRDVARA

Hårdvarumässigt är Phonic Summit en normal sextonkanalsmixer. De sexton kanalerna hanterar både mick- och linjesignaler, har insertpunkter och fantommatning, som kopplas på fyra kanaler i taget med hjälp av små försänkta, aningen pilliga omkopplare på baksidan. De motoriserade reglarna (sexton kanaler och en master, samtliga 100 millimeter), alla kontakter och omkopplare i övrigt känns tämligen rejäla – som hos de flesta kinesiska byggen idag.

Hela mixern känns för övrigt gedigen och stabil. Den fungerar utmärkt som skrivbordsmixer, men rackmonteringskit följer med utan extra kostnad. Alla vanliga ingångar sitter upptill, ovanför gain-rattarna, de mer ovanliga och de flesta utgångarna hittar vi på baksidan (stereoutgångarna Main Out och Control Room på XLR, digital AES/EBU in och ut på XLR och åtta separata utgångar på balanserade telekontakter). Undantaget är en hörlursutgång (med egen volymkontroll) som sitter till höger om den stora färgskärmen. Nedanför och till höger om skärmen hittar vi även styrorgan för att välja olika funktioner, redigera effekter etcetera.

Med kanalreglarna sköter man även nivåer på de åtta tappningarna, grupperna och en del annat. Summit 16 har en meny som kallas Layer Mode. Med en av de tre knapparna under den menyn väljer man vilket lager man ska styra för tillfället: Channel, Aux/Group eller Multi. På så sätt har tillverkaren kunnat hålla mixern tämligen kompakt utan att göra avkall på antalet funktioner. De två första lagren är väl närmast självklara och Multi hanterar AES/EBU in, de båda effekttappningarna samt de åtta separata (multi-) utgångarna.

Panorering kräver dock att man först väljer Pan-funktionen på skärmen och därefter använder jogginghjulet för att ändra placeringen i stereobilden. Separata panoreringsrattar hade inte varit helt fel. Vi får nu nöja oss med tre tryckknappar på varje kanal för val av kanal, solofunktion och för att koppla in kanalen. Lite knepigt kan man kanske tycka. Jag hade kunnat nöja mig med att en vald kanal också automatiskt kopplades in.

Strömförsörjning får Summit från en extern ”svart-klump-på-sladden”-variant. Jag föredrar inbyggda nätdelar för att slippa dessa aningen opraktiska lösningar.

MJUKVARA

Det tar en rejäl stund för Summit-mixern att komma igång – drygt två minuter från det att man tryckt in strömbrytaren, vilket är lång tid även om man beaktar att den i botten innehåller en PC som ska hålla ordning på alla funktioner, kolla igenom alla DSP-enheter och så vidare.

När det gäller mjukvaran i övrigt finns det en hel del att säga. Man kommer åt det mesta via den stora touch-screen-skärmen. Jämfört med en modern mobiltelefon eller iPad är den dock trögjobbad och kan bara hantera en ”touch” i taget. Det som särskilt sviker är programmeringen kring displayen. De flesta funktioner går visserligen att komma åt utan att man använder touch-funktionerna, men även då man använder de fysiska reglagen går processen lite långsamt och ryckigt. Det finns hela tiden en rejäl fördröjning i alla förändringar man gör, oavsett om det är en regelinställning eller en knapptryckning.

Upptill i teckenfönstret har man hela tiden tio menyer att välja på, och i underkanten finns ett antal undermeyer där man kommer åt ytterligare funktioner. Om man inte kommer överens med touch-funktionerna finns nedanför fönstret fyra numrerade tryckknappar och två pilknappar, en uppåt och en nedåt. Pilknapparna stegar uppåt och nedåt i huvudmenyerna och med knapp 1–4 väljer man bland undermenyerna. Dessutom finns ett parameterhjul (scroll-hjul), fyra pilknappar och en knapp som är märkt Enter/Tap/Pre/Post. Det tog mig en bra stund innan jag insåg att denna knapp var det enda sättet att välja om aux-tappningarna skall ligga före eller efter regel. Jag utgick ifrån att man kunde nå dessa funktioner genom skärmtryckningar, eftersom man kan göra före/efter regel-val för andra signalvägar på det viset, men så är det inte.

Under testet skulle jag uppdatera operativet och effekterna i mixern, eftersom Phonic lagt upp en uppdatering på sin hemsida. Det som behövs för detta är ett SD-kort och den nedladdade mjukvaran. Uppdateringen består av två moment, där varje moment kräver omstart av mixern, vilket är ganska omständligt, och när jag efter fem försök med olika kort ändå inte fick det att fungera, så gav jag upp. Vid närmare genomläsning av de buggfixar som gjorts i uppdateringen hittade jag ”Update via SD card bugfix.” Om det finns en bugg som gör det svårt att uppdatera via SD-kort och det inte erbjuds några andra alternativ till uppdatering, hur gör man då? Moment 22. (Distributören meddelar att mixern alltid levereras med den senaste uppdateringen för optimerat användargränssnitt. I den version som hunnit bli aktuell under pressläggningen ska problemen med uppdateringsproceduren vara eliminerade.)

På plussidan noterar jag att mixern kan hantera 24 bitars upplösning och samplingsfrekvenser upp till 96 kHz; den interna effektdelen jobbar med en 40-bitars processor. Man kan spara och ladda in en mängd olika effektinställningar, och mixern kan själv spara ner ändringar var sjätte minut som scener. Sist men inte minst har den omvandlare och micksteg som låter riktigt bra, vilket jag strax återkommer till.

LJUD, EFFEKTER OCH EXTRA FUNKTIONER

Till de mer positiva delarna hos Summit 16 hör att den innehåller en massa riktigt användbara effekter. Till att börja med finns två effektblock. I det första blocket kan man välja bland tre typer av reverb samt alla de vanliga eko-, chorus- och flangereffekterna. Block två innehåller samma effekter, minus reverbdelen. Till blocken kan man skicka signaler från i stort sett mixerns alla hörn. Man kan också adressera utsignalen från den ena effekten till den andra, eller vilken annan väg man finner lämplig.

Dessutom finns en dynamisk processor (gate, expander, kompressor eller limiter) som kan kopplas in på alla ingångskanaler, Multi-utgångar och stereomixen. Detsamma gäller en fyrabands halvparametrisk EQ. Det finns alltså bra med DSP-kraft i Summit.

Hos alla effekter finns en mängd parametrar som man kan påverka slutresultatet med. Full poäng för det! Ljudmässigt låter effekterna neutralt och bra. Än så länge är det kanske lite magert med fabriksinställningar, men det är inget större problem eftersom man troligen bygger upp en bank med egna favoritinställningar efter en tids användning.

Även linje- och mickstegen låter neutralt, transparent och tämligen ofärgat. Man hade kanske kunnat ha användning för lite mer gain i mickförstärkarna, speciellt om man spelar in riktigt svaga ljudkällor, men å andra sidan slipper vi höra det där sista steget på gainkontrollen, där man släpper lös hela Niagara av brus och annat oljud, som många billiga micksteg bjuder på. De här stegen låter helt okej även på fullt skaft (50 dB förstärkning), och det tackar vi för. Även hörlursförstärkaren levererar välljud med tillräcklig kraft för att till och med en gammal lomhörd hippie ska bli nöjd.

Med det expansionskort som finns som tillbehör kan Summit 16 fungera både som USB- och firewirebaserat ljudkort med sexton in- och utgångar. Kortet är kompatibelt med Windows XP/Vista/7 och Mac OS X. Till det senare behövs inte ens några speciella drivrutiner. Det är bara att trycka in kortet och köra. Priset för kortet är knappa femtonhundra, så jag ser ingen anledning att inte stoppa in ett sådant redan när man köper Summit.

Något som jag däremot saknade var möjligheten att använda Summit som controller-enhet. Motoriserade reglar och det mesta annat i styrväg finns ju på plats, så här har man missat chansen att komma med en riktigt modern/komplett produkt. Kanske kommer denna funktion i en framtida mjukvaruuppdatering.

HANTERING

”Intuitive 16-Channel 8-Bus Digital Mixing Console” står det på framsidan av handboken. Intuitiv är dock inte det första ord jag kommer att tänka på efter att ha pysslat med den här mixern i några veckor. Jag är inte helt tappad bakom en vagn när det gäller hantering av diverse hårdvara och har kikat på andra digitala mixrar tidigare, men det är något som känns motigt med den här apparaten. Och ja, jag tror jag vet vad som är problemet. Man har helt enkelt velat för mycket med Summit 16. Det ska finnas så många möjligheter att göra allting med Summit att det till sist blir rörigt. Och problemet dök med största sannolikhet upp med den beröringskänsliga skärmen. Om man i stället hade valt en vanlig färgskärm, hade det nog varit lättare. Då hade man inte förletts tro att det gick att hantera mixern från denna. För detta är ingen bra touch-screen. Jag har bättre touch-screen i min bil, och jag har nyss gjort en djupdykning i Apples allt-i-allo-maskin iPad, där elva punkter kan vidröras samtidigt och påverka olika saker. På Summit kan man inte dra i en enda regel på skärmen. I stället är man hänvisad till den fysiska regeln eller scroll-hjulet, och inte heller dessa känns riktigt bra. Det är en rejäl fördröjning på alla reglage i förhållandet mellan skärm och verklighet. Det märkliga är dessutom att ett par av effekterna går att hantera via normala touch-funktioner på skärmen. Det gäller EQ-delen och de dynamiska processorerna. Där går det till exempel att dra i kurvan för att ändra tröskelvärdet. Jag vill inte påstå att det fungerar ypperligt, men det funkar i alla fall.

Som skäl till att man inte kan dra i reglarna på skärmen anger Phonic i handboken att ”This helps avoid any level setting mishaps” (ungefär: För att undvika missöden när man ställer in nivån). Förklara det, den som kan. Jag blev dessutom tvungen att kalibrera om skärmen för att den rätt som det var vägrade svara på tilltal. Jag anser nog att man inte ska behöva kalibrera en touch-screen överhuvudtaget, den ska bara fungera.

SAMMANFATTNING

På papperet ser Phonic Summit 16 onekligen ut som en riktig vinnarprodukt. Den har en inbyggd fyrabands halvparametrisk EQ, en uppsjö av dynamiska processorer och digitala effekter, en bra mätardel, en färgskärm som kan upplysa om allt som händer i mixern, riktigt trevliga micksteg, fullt användbara 100-millimeters motoriserade reglar, och kan via en överkomlig penning expanderas så att den kan användas som ljudkort. Den kan hantera sexton kanaler i taget, med åtta aux-tappningar och åtta separata grupper ut. Det är ett rejält bygge med idel professionella anslutningsmöjligheter och vid första anblicken blir man onekligen imponerad, men …

Vad som kunde ha varit en idealisk mixer för den lilla gruppens livebehov eller tämligen seriösa inspelningssituationer når ändå inte riktigt ända fram. Den väl tilltagna färgskärmen ser klart imponerande ut i sin framtoning och är tydlig och lättläst, men touch-delen är en klar besvikelse. Det är nog en av de mest svårjobbade beröringskänsliga skärmar jag stött på. Man har missat att göra något riktigt bra av touch-funktionerna, och även möjligheten att använda Summit 16 som en controller. Båda dessa tillkortakommanden kan kanske åtgärdas med lämpliga mjukvaruuppdateringar, men funktionerna borde ha funnits där redan från början. Då hade denna mixer fått ett riktigt bra slutbetyg. Nu blir omdömet mer blandat och vinglar mellan med stor tvekan och väl godkänt.

Posted on

ESI Rekord M

ESI Rekord M (test i MM nr 11/2010)

av Gunnar E Olsson

Ännu en kompakt inspelningsmaskin? ESI Rekord M är nog den minsta man kan hitta på marknaden idag, men vad har man offrat på kompakthetens altare? Läs och lär!

Utbudet av små, bärbara inspelningsapparater växer stadigt. Den senaste – men säkerligen inte sista – kommer från tyska ESI och bär namnet Rekord M. Dess mest iögonfallande egenskap är nog det lilla, nätta formatet, men hur är det med inspelningsmöjligheterna? Är de lika små, eller står de i kontrast till apparatens diminutiva yttre? Jag återkommer strax till det.

FUNKTIONER

ESI är mest kända för att bygga riktigt bra ljudkort, men Rekord M är deras första inhopp på den bärbara inspelningssidan – och riktigt bärbart blev det: 34 x 87 x 14 millimeter, med andra ord ungefär som en liten cigarettändare. Det lilla formatet till trots har ESI lyckats med konststycket att få plats med både en bakgrundsbelyst färg-LCD, inbyggda mikrofoner, högtalare och lite annat smått och gott i den lilla plastlådan. Inuti Rekord M finns även ett minne på hela 4 GB (icke utbytbart) och ett inbyggt batteri som laddas via USB från ansluten dator (Mac eller PC). Dock finns ingen möjlighet att ladda batteriet om man inte har tillgång till dator.

Både minne och batteri är alltså fast monterade, och vad beträffar de 4 GB som ESI bjuder på räcker det till cirka sex timmars okomprimerad inspelning med 16 bitar/44,1 kHz, vilket bör kunna täcka de flesta behov. Det faktum att man enbart kan ladda det inbyggda batteriet via USB kan däremot vara ett problem. Dock lär batteritiden vid inspelning ligga runt tolv timmar, så i de flesta fall räcker även detta.

Rekord M har två inbyggda mikrofoner som är riktade snett åt sidorna. De är dock inte placerade i någon formell X/Y-konfiguration. Dessutom finns ett miniteleuttag i stereo för den som vill ansluta annan programkälla. Här fungerar både dynamisk mikrofon och linjesignal. Även på utgångssidan finns ett ministereotelejack som dubblerar som hörlurs- och linjeutgång.

Längs ena sidan sitter, utöver ingångskontakten, en omkopplare för val av insignal (Int, Ext & Line), en funktionsknapp för olika menyval, ett volymreglage för utsignalen samt en Record-knapp. Längs andra långsidan hittar vi hörlurs/linje-utgången, en liten USB-kontakt (bakom en plastlucka) och en Hold-knapp som ska förhindra att man ofrivilligt ändrar på någon inställning.

Utöver den lilla färgdisplayen och en högtalare hittar vi på Rekord M:s ovansida en klassisk transportfunktionsruta (jag hade skrivit hjul, om den inte varit fyrkantig, ungefär som på Microsofts ”iPod-dödare” Zune). Ovanför teckenfönstret finns också en liten röd lampa som lyser och blinkar – allt efter behov – vid inspelning, laddning etcetera.

DE INBYGGDA MICKARNA

Det är faktiskt ganska enkelt att komma igång med att använda Rekord M, även utan handboken. Med hjälp av funktionsknappen och manöverknapparna på ovansidan gör man de inställningar som behövs.

Rekord M kan spela in i okomprimerat WAV- eller MP3-format via de inbyggda mikrofonerna, via en extern dynamisk mick eller från en linjekälla. När man använder de inbyggda mickarna finns två nivålägen att ställa in, Int och Wide. Det första läget är det så kallade normalläget. Det fungerar i de flesta fall – det använder automatisk inspelningskontroll, med allt vad det innebär. Med andra ord: om ljudnivån blir för stark tar en sorts kompressor vid och håller nere nivån. Det ger förstås ett visst pumpande som resultat om den behöver jobba alltför hårt. Det här läget är väl det som kan rekommenderas ifall man snabbt vill spela in en låtskiss med till exempel akustisk gitarr. Resultatet skulle kunna användas att bygga en låt på, ifall man vill tanka in filerna i en dator och jobba vidare med ytterligare pålägg. Detta är ytterst smidigt, eftersom Rekord M är kompatibel med de flesta operativ på både Mac och PC. Man ansluter bara den medföljande USB-sladden till sin dator, och vips dyker Rekord M upp som en ”hårddisk” på skrivbordet. Därefter är det bara att dra över de filer man behöver till lämpligt ställe i den egna datorn. Man kan till och med spela upp ljudfiler direkt från Rekord M:s minne, utan att först kopiera dem till datorns interna hårddisk. Mycket praktiskt om det rör sig om många filer och eftersom dessa inte kan namnges i Rekord M.

Det andra läget (Wide) används om man ska göra distansinspelning i ett större rum. Där har insignalen gainats upp rejält och det pumpar på rätt rejält om det dyker upp starkare signaler. I detta läge hör man också tydligare de tillkortakommanden som den enklare mikrofonförstärkaren uppvisar: rätt mycket brus, en del distorsion etcetera. Att man valt att kalla inställningen Wide är kanske förvillande, och det är möjligt att man även labbat med mikrofonernas fas/upptagningsvinkel – det framgår inte av handboken – men den stora förändringen är den höjda inspelningsnivån.

Ett dilemma är att det inte går att göra några förändringar efter att man tryckt in inspelningsknappen. Man kan inte byta inspelningsläge, inte heller justera lyssningsnivån. Allt sådant måste justeras innan man tryckt på Record. Lite bakvänt, kanske?

EXTERNA KÄLLOR

Hursomhelst, man kan även välja att använda en extern dynamisk mick eller koppla in en ljudkälla med linjesignal: en DAT-bandare, en mixer eller liknande. Med den inbyggda mikrofonen styrs inspelningsnivån helt automatiskt, med ansluten extern mick kan man inte styra alls, och med linjesignal kan man välja nivå från –12 till +12 dB i 3 dB-steg.

Däremot får man ingen indikering på hur nivån passar. Här finns ingen mätare, varningslampa eller liknande. Man jobbar helt i blindo och får helt och hållet lita på sina öron – efter att inspelning skett. Detta är förstås ett klart tillkortakommande.

En positiv detalj är dock att ESI skickar med passande sladdar för att ansluta en normalstor telekontakt till mickingången och för att koppla in två telepluggar till den med ministereotelekontakt försedda linjeingången. Dessutom hittar vi både en tryckt liten handbok, en bärrem och en USB-kabel för anslutning till dator i kartongen.

Även om man ansluter en extern dynamisk mikrofon hör man mickpreampens något störande brusnivå. Om man däremot kopplar in en extern mickpreamp via linjeingången kan man få in en riktigt snygg signal i Rekord M, men det är väl lite ”over-kill” att göra på det viset. Man förtar ju något av Rekord M:s styrka, det nätta formatet, genom att koppla in externa prylar som är mångdubbelt större än inspelningsmaskinen. Man kan nog i stället nöja sig med att se Rekord M som ett ytterst smidigt fickminne för de stunder då inspirationen flödar och man är långt borta från vanliga inspelningsmöjligheter.

I säljtexten till Rekord M skriver ESI: ”affordable and compact handheld audio recorder with professional studio quality.” De första två egenskaperna kan jag hålla med om, men att hävda att den levererar professionell studiokvalitet känns lite överdrivet, även om specifikationerna ligger på 16 bitar/44,1 kHz.

SAMMANFATTNING

ESI ger sig med Rekord M in i ett hett segment på ljudmarknaden. Där finns redan nu en uppsjö av bra och kompakta inspelningsapparater, och fler är på väg. Rekord M är ytterst liten och kompakt – minst av alla jag sett hitintills. Den är också relativt billig och har både inbyggt batteri och kortminne på 4 GB. Samtidigt känns den lite som en leksak: lite för plastig och ömtålig. Och någon ”professionell studiokvalitet” är det varken på ljudet eller på själva apparaten.

Om man verkligen behöver en lättjobbad skissapparat för att spela in låtidéer – de har ju ofta en tendens att dyka upp när man minst anar det – då kan Rekord M däremot passa som en cigarettändare i kavajfickan. Det finns ju stunder då storleken har en viss betydelse, och Rekord M:s största säljargument är trots allt det lilla formatet.