M-Audio Firewire 410 (test i MM nr 1/2004)
av Gunnar E Olsson
Vad kännetecknar det perfekta audiointerfacet? Det ska vara litet och kompakt. Det ska ha minst två bra miksteg. Det ska ha digitalt in/ut, Det ska ha åtminstone åtta separata ut. Det ska helst vara firewirebaserat för att fungera både stationärt i en studio och som flyttbart interface tillsammans med en laptop-dator. Och prislappen ska kännas hanterbar. Finns då detta audiointerface? Nja, kanske…
M-Audio har i alla fall försökt uppfylla alla dess krav – och några till – med sitt senaste alster Firewire 410. Det visades redan på NAMM för nästan ett år sedan och har sedan dess varit mycket hett efterlängtat. Leveransdatum har hela tiden flyttats framåt och när det äntligen ligger på mitt skrivbord är det knappt jag tror det är sant…
LITET PAKET, STORT INNEHÅLL
Men det är sant och jag får det raskt ur kartongen – en kartong som för övrigt även innehåller en lös nätadapter, tre CD-skivor med drivrutiner och lite extra mjukvaror, en rejäl firewirekabel samt en liten trycksak som kallar sig ”Getting Started Guide”.
Firewirekabeln är av typen; 6 poler i varje ände. Man bör inte ersätta den med en 4-till-6-variant, även om man råkar ha en sådan liggande efter något DV-filmprojekt. Det behövs 6 poler i varje ände om man ska kunna mata Firewire 410 via firewireport från datorn – detta kan vara en klar fördel om man vill klara sig enbart med en batteridriven laptop och Firewire 410 ute på fältet – långt från alla strömuttag. En stor pluspoäng för den funktionen.
Firewire 410 har endast 2 plus 2 ingångar (2 analoga och 2 digitala) och 8 plus 2 utgångar (8 analoga och 2 digitala). Därav 410 i namnet. Jag skriver endast, för det finns säkert användare som vill ha fler ingångar för att till exempel kunna mika upp ett trumset eller liknande och spela in detta på ett gäng kanaler samtidigt. För mig däremot – och många andra ensamvargar som sitter och spelar in max en stereouppsättning i taget – känns detta som en idealisk kompromiss mellan ”vill ha” och ”behöver”.
Firewire 410 har alltså två analoga ingångar på framsidan i form av Neutriks kombinerade XLR- och telejack. Ingångarna har fantommatning som kopplas in med hjälp av en knapp på framsidan på båda XLR-kontakterna samtidigt. Kolla noga om ni har nån extra känslig signalkälla inkopplad innan ni matar den med 48 V. De flesta dynamiska mikar ska klara detta om kablarna är rätt kopplade, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra, som min mor alltid sa innan hon kopplade in sina gamla bandmikrofoner.
Teleingångarna på framsidan är anpassade för elgitarr och liknande instrument. Behöver man 2 jack att mata in sina linesignaler i, så hittar man dessa på baksidan – om man är skarpögd, vill säga. Nån formgivare har fått ett spel och märkt kontakterna på baksidan med vit text mot en ljusgrå blank bakgrund. Tack och lov är texten dubblerad på bakkanten av maskinens ovansida och annan text på baksidan är svart eller vit mot röd bakgrund och det fungerar utmärkt.
På framsidan har vi i alla fall genomgående svart (mycket läsbar) text. Vi har både omkopplare för mic/line, en dämpsats (pad) på 20 dB och gröna och röda lysdioder som visar att signal finns respektive varnar för överstyrning.
Det finns även en uppsättning om två gånger fyra lysdioder som visar utnivåer. Under dessa finns en ratt av typen: ändlös. Den kan konfigureras att styra olika funktioner efter behöv, men mer om detta senare.
Firewire 410 har två hörlursutgångar med varsin volymratt. Pluspoäng! Men det är en aning dåligt flås i dessa jack – jag testade alla mina hörlurar – så vi tar tillbaks en halv poäng.
Bredvid dessa rattar – det börjar bli en aning trångt nu – hittar vi två lysdioder som visar när en S/PDIF-signal finns på in- eller utgång, en omkopplare för MIDI-thru (för att maskinen ska kunna användas med MIDI-prylar även utan MIDI-program i datorn) samt omkopplare för fantommatning. Det blir många rattar, knappar och funktioner på en liten front, men på det hela taget är det bra upplagt och fullt användbart.
Baksidan är nästan lika fullproppad. Där finns två line in och åtta line ut (alla på obalanserade telejack), digitalt in och ut (S/PDIF, både optiskt och på RCA-kontakt), två firewirekontakter, MIDI in och ut samt en liten kontakt för den lösa nätdelen.
KONFIGURERING & HANTERING
Medföljande drivrutiner (version 1.0) byts raskt ut mot en nyare version på tillverkarens hemsida. Drivisarna hinner uppdateras ytterligare två-tre gånger under testens gång – bra snurr på bugfixar och uppdateringar med andra ord.
Det tryckta alster som följer med är något magert. Det hanterar 6 olika språk varav 3 sidor är på engelska (inklusive 1 sida innehållsförteckning). Det räcker dock för att komma igång och ett pdf-dokument på 40 sidor går sedan igenom alla detaljer för installation och konfigurering i Windows XP och 2000, MacOS 9 och X. Jag har väl nämnt vad jag tycker om att läsa handböcker på en skärm? Nu fixar det sig ändå. Det mesta är tämligen enkelt och jag kör testen i MacOS X, så där gör jag det lite extra lätt för mig.
Firewire 410 har stöd för ASIO 2.0 och dess ”direct monitoring” i de operativsystem som stödjer detta. Det innebär att man kan köra ”ultra-low latency” i vissa program, förutsatt att både program och dator klarar detta förstås…
En nackdel med detta förfaringssätt är att man inte kan nyttja inspelningsprogrammets effekter för lyssning vid inspelning. Men lugn, M-Audio har tänkt på detta. Med i drivpaketet följer en ”Software Control Panel” som i princip är en liten mjukvarumixer som hanterar alla kanaler in och ut ur såväl inspelningsprogrammet som Firewire 410 (se Bild!). Här kan man dels se till så att man har direktlyssning på den inkommande signalen med hjälp av den adresserbara mjukvaruratten på apparatens framsida – man kan med den ratten välja att styra endera software return bus, output bus, input, phones eller aux send. Detta alltså med en ratt som man enkelt kommer åt på 410:s front. Mycket bra!
Dels finns även två auxtappningar på alla ingångslimporna (aux L och aux R) – tappningar som kan användas till allt möjligt smått och gott. De kan användas för att skicka ut en separat monitormix – det finns visserligen redan en separat monitor- och hörlursbuss, men ändå… Eller det givna alternativet: skicka en tappning via S/PDIF-utgången till en extern effektburk och sedan via S/PDIF-ingången tillbaks för att mixas in till lyssningen. Mycket smidigt – förutsatt att man har en extern effektburk med digitala in- och utgångar förstås.
Från denna kontrollpanel styrs även om man vill synka ljudet till extern klocka eller jobba med datorns interna klocka samt vilken digital ingång som ska användas (optisk eller RCA). Där finns även mute- respektive dim-funktioner för hårdvaran. Det vill säga; man kan tillfälligt stänga av monitor ut (påverkar inte hörlursutgångarna) eller sänka med 20 dB utan att behöva gå in i inspelningsprogrammet och ”rådda”. Man kan förstås också spara mixerinställningarna och ladda in dem igen vid behov. I en framtida uppgradering utlovas även stöd för att kunna köra flera Firewire 410 samtidigt.
MIDI-biten är väl inte så märkvärdig. Det får snarare ses som en bonus att där finns 1 in och 1 ut. Det räcker ju för att kunna styra mjukvarusyntar från ett externt keyboard eller för att koppla in till exempel en Mackie Control och göra mixandet lite mer trivsamt.
För övrigt är Firewire 410 extremt lättjobbad. Den ser ut – och fungerar – som vilket miksteg som helst, men har som sagt några ypperliga extra funktioner. De dubbla hörlursgångarna är en, mjukvaruratten en annan, mångfalden av in- och utgångar ytterligare en…
Med i paketet levererar M-Audio också en något nedbantad variant av Ableton Live (Live Delta) – ett mycket bra initiativ. Jag menar, hårdvaran är ju nästan gratis, ska man få gratis program också?
Dessutom finns något man kallar Maximum Audio Tools. Det ska vi inte prata så mycket om – det är mest en samling demo- och gratisprogram som ni lika gärna kan ladda ner själva från nätet.
Under testen provade vi alla musikprogram vi överhuvudtaget kunde komma över och alla fungerade utmärkt tillsammans med Firewire 410 – alla utom ett. Där handlade det om ett program med ett lite äldre versionsnummer, som vi tyvärr inte hann uppdatera under testens gång. Även MacOS X:s egna systemljud tycktes trivas med den nya bekantskapen.
HUR LÅTER DET?
Firewire 410 hanterar 24 bitars 96 kHz-ljud (till och med upp till 192 kHz om man nöjer sig med två kanaler) på ett utmärkt sätt. Det inspelade resultatet är tekniskt sett med utmärkt beröm godkänt. Det konstnärliga innehållet i musiken får ni faktiskt stå för själva!
M-Audio använder både bra omvandlare och miksteg. Liksom hos deras Ozone (test i MM nr 11-2003) håller framför allt mikförstärkarna en ovanligt hög klass. Frekvensgång, dynamik- och brusvärden är alla mycket bra. I mina öron låter de bättre än många av de steg man hittar hos även tämligen avancerade (och betydligt dyrare) digitalportor idag.
Vi testade Firewire 410 med en Apple Powerbook 12″ (867 MHz G4 och 640 MB RAM). Vi använde en ADK A-51ST (välljudande kinesisk stormembransmik), en AudioTechnica AT-4033a (japansk dito) – båda kräver famtommatning – samt en Shure SM58 (kräver ingen presentation) och en ADK A-48 (kinesisk rörmik med eget nätaggregat). Vi har tidigare kört dessa mikar på miksteg som kostat betydligt mer än det pris hela Firewire 410 betingar och vi vet hur bra de kan låta i dessa situationer. Slutresultatet gör oss därför mycket positivt överraskade. Det finns en öppenhet i ljudet som vi inte riktigt väntat oss i den här prisklassen.
Vi testade också att köra hela paketet på Powerbookens inbyggda batteri via firewirebussen – alltså både Firewire 410 och fantommatningen – och där kunde vi spela in i nästan prick 1 1/2 timme innan laptopen dog av batteribrist.
SAMMANFATTNING
Nu börjar det ta riktigt bra fart på firewireinterfacesidan. De apparater som funnits tidigare har tyvärr alla varit lite dyra – under 10 000 kronor har väl inte funnits så mycket egentligen? Att M-audio nu lyckats med konststycket att få ihop ett firewirebaserat audiointerface med MIDI, 2 plus 2 ingångar samt 8 analoga och 2 digitala utgångar för en summa rejält under 5 000 kronor är väl nästan snudd på mirakel (eller också tar de andra tillverkarna ut överpriser). Att sedan hela paketet både låter alldeles utmärkt och är rejält lättarbetat gör ju att vågen lätt tippar i över i M-Audios favör. Vi delar även ut ett fett pluspoäng för att Firewire 410 kan strömförsörjas via firewirebussen!
Kan man inte få det att låta bra med det här audiointerfacet ska man inte hålla på med ljudinspelningar – träslöjd kanske?